Aless & Birre

......och dom ropar baby. Dom skriker baby. Dom sjunger baby.

Jag vet inte om jag förtjänar den här kylen, åtta minus med öppen skinnjacka är ingen hit måste jag säga. Men jag går ingenstans utan skinnisen, alltid uppvikta ärmar också, och inga handskar. Bravo Aless, vad fan tänkte du med egentligen? Jag tror också på en till himmel förresten, det är lite min nya livsfilosofi + boken jag fick i julklapp.

Har strosat runt i Farsta Centrum (läs Carlings). Gått och spanat på denna långa, smala man.
Alltså....för ett halvår sedan var det en väldigt attraktiv man som föreslog att jag skulle lämna in mitt CV. CV tänkte jag, varför då? Att jobba med dom snyggaste männen i stan tackar man väll inte nej till? Eller? Man kanske får någon slags panikångest varje morgon och tänker att man-inte-har-någoting-att-sätta-på-sig, som i vanlig ordning då, men lite extra pga männen.
Snygga Pappor På Stan har också visat sig. Oh God I love you guys.

Nog om kyla och män. Jag behöver en varm manskropp. (Birre kom hem!)

Jag ska trycka i mig ett kilo nötter nu, plus lite julskinka, som om man inte fått nog av all denna mat man tryckt i sig dom senaste dagarna... Jag går ständigt runt hungrig. Suck.

Bara på tal om saker, bara,
Aless