Aless & Birre

Efter att jag fått i mig ca sju koppar te den senaste halvtimmen och tänkt en hel del, i väntan på bättre tider, har jag nu insett en sak. Jag börjar förstå mig själv när jag gång på gång upprepar mönster som jag följt slaviskt så länge jag kan minnas. Det sägs att man lär sig av sina misstag. Jag tror inte på det. Inte har jag blivit klokare i alla fall.

Idag har jag, mamma och lillesyrran lekt. Efter middagen började Emilia skrika, mamma tvingade ner henne på golvet och hällde några droppar vatten på henne. Jag uppfattade det som ett roligt straff så jag gjorde detsamma, fast mitt vapen var en hel kanna vatten. Emilia låg på golvet och skrattade, hostade på grund av vatten i lungorna, dyngsur av min humor. Jag göttade mig på att det var hon som fick torka upp efter mig också.
Sen lekte vi på hennes nya dansmatta. Eller Twister heter det kanske. Man slår två tärningar som avgör vart på mattan man ska placera händer och fötter. Tillslut trasslar man in sig själv och förlorar balansen. Men jag vann. Som den tävlingsinriktade människa jag är kunde jag inte låta syrran vinna, jag skulle bli förödmjukad. Efter min segergest blev jag anfallen av förloraren, hon brottade ner mig och jag blev liggandes, på mage, och kände mig besegrad. Så jag avslutade leken med ett hårt slag mot hennes axel. Då blev hon ledsen och låste in sig på sitt rum medans jag ännu en gång kände mig som en vinnare.
Storasystern i mig kommer fram och vi kan bråka hur mycket som helst, det är alltid jag som får sista ordet, och det glädjer mig - att vi kan ha en sådan relation ett tag till, innan hon blir stor nog att slå ner mig på riktigt.


God natt,
Alessandra