Suck och snark, ge mig lite knark
Snark.
Jag hör snarkningar från sovrummet. Själv ligger jag i soffan med vår bärbara på magen och allt jag behöver, så som fjärrkontroll och kaffekopp, inom en halvmeters radie. Jag är ett geni när det kommer till jag-orkar-inte-röra-mig-dagar. Jag vet exakt vilka tricks man ska använda och vilka ord man ska betona för att få sin vilja igenom, och glöm då för guds skull inte hundögonen. Dom funkar alltid.
Som den hypokondriker jag är borde jag ha tagit vaccinet för länge sedan. Tänk om jag dör?
Mamma tog det här om dagen och ligger nu i feber, det är någonting man drabbas av säger hon - feber - när man har tagit vaccinet. Det hjälper inte att man får en meters lång nål i sig som sprutar i något konstigt, man får dessutom feber av det i några dagar... Och sen börjar man väll gå baklänges också, bara för att just du var en på miljonen som råkade ut för snesprutning.
Jag skrattade åt mamma och önskade henne lycka till. Lovade att filma henne när hon går baklänges och inte kan prata normalt. Jag lovar mamma, jag lovar.
Min lillasyster är rädd. Jag har skrämt upp henne. Hon vill inte ta sprutan säger hon. Mamma skyller på mig, att det är mitt fel att Emilia inte vill. Jag har bara visat henne ett klipp på youtube säger jag och försöker skylla på internet. Men det går inte. Man kan aldrig skylla på internet.
Nu kommer jag straffas. Säkert med någon influensa som världen aldrig mött förr... En dödlig sådan.
Jag tror alltid det värsta. Bara för att jag är rädd för att skadas, att dö. Jag är ju trots allt bara nitton, och hypokondriker..
Aless
